Nu står jag där igen, i vägskälet, och undrar vilken väg som är den bästa? I fredags var det exakt 10 år sedan jag blev tillsammans med min första "riktiga" pojkvän. 10 år och en nedrans massa förhållanden senare sitter jag här och undrar hur jag kan ha älskat så många men aldrig hittat han; den rätta. Finns han inte där ute? Är han bara en fantasi? Fast egentligen spelar det ingen roll just nu för jag är inte redo än. Jag vet inte hur jag ska våga släppa in något i mitt liv igen efter allt jag gått igenom.
Många tankar.. men nu ska jag krypa ner under täcket och drömma mig bort.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer