Dagen för Dagen.....

Ja imorgon är det då alltså dags för mig att lämna Norrland. Imorgon går sista flyttlassen från Nolby ner till Uppland.
Hur det känns? Ja jag kan ju säga att den här veckan har varit ovanligt jobbig (även för mig) och det har fallit rätt många tårar under de senaste dagarna. Självklart kan jag inte bara vända ryggen till allt som varit här, det här är det första stället som jag verkligen trivts på sen jag flyttade hemifrån... det gör ont, verkligen ont att lämna det här bakom mig. Mitt älskade hem :'(

Jag har alltid varit väldigt hemma-kär och just denna lägenhet, här i Nolby, har varit speciell. Det har liksom varit mitt första riktiga hem (känslomässigt). Jag har flyttat runt rätt mycket sen den dagen jag flyttade hemifrån och både långt och nära mitt ursprungshem. Ja Norrland var dit jag skulle, det var här jag skulle leva resten av mitt liv och jag minns än idag lyckan när jag träffade Anders och det visade sig att han bodde här av alla ställen i världen. Det var ingen tvekan om vem av oss som skulle flytta, jag ville ju hit för allt i världen. Och, tro det om ni vill, så ångrar jag inte det beslutet! Mina 4 år i Norrland har varit väldigt påfrestande; jag har varit på ner på botten (riktigt riktigt nere) och vänt, jag har funnit vänner, förlorat vänner, älskat, sårats och levt här och oavsett hur jobbiga motgångarna varit under denna tid skulle jag inte vilja vara utan det. Allt som hänt har format mig och jag mår bättre med mig själv nu än vad jag någonsin gjort.

Min sista kväll i lägenheten blev inte som planerat. Jag hade tänkt mig en riktig myskväll för mig och Lilleman när vi skulle njuta in det sista av vårt älskade hem tillsammans. Nu blir det tyvärr inte så eftersom Lilleman är i Sthlm. Så jag får avnjuta sista kvällen för mig själv, men det går väl det också i och för sig. Men jag saknar min älskade son, väldigt mycket just nu.

Jaja.. nu ska jag sluta tjata om detta.

Hejdå älskade Norrland <3 p="p">

Det är dåligt med uppdateringar just nu måste jag ju verkligen medge. Det finns några enkla förklaringar till detta och det är följande;
Jag är mitt uppe i en flytt (igen!), pluggar så mycket jag bara kan (inne på slutspurten av min utbildning) och är ju i första hand mamma (vilket tar rätt mycket tid som ni andra föräldrar vet).

Det är nämligen så att jag har bestämt mig för att flytta HEM - hem till Uppland igen. Efter mycket velande och funderingar så har jag kommit fram till att det är det bästa beslutet. Min utbildning är som sagt snart klar (går ut på praktik i januari och är ute enda till slutet av maj - sen är jag klar) och sedan ska Lilleman börja skolan till hösten och efter ha bott här i Sundsvall i 4 år så känns det som att det är dags att återvända hem. Inte för att jag vantrivs här - tvärtom, jag älskar att bo i Norrland. Här har jag alltid velat bo och om jag känner mig rätt så kommer jag återvända hit en dag. Men det kommer dröja innan jag blir norrlänning igen. Lilleman ska som sagt börja skolan och det blir ingen flytt för min del förrän han står på benen själv, antingen genom att söka gymnasie på annan ort eller att han flyttar hemifrån. Jag är själv uppväxt i Östhammars kommun och jag vill ge min son den trygghet som jag hade när jag växte upp. Största anledningen till flytten är så klart tryggheten för honom, han får närmare till mormor, morfar, moster & morbror, sin pappa och alla andra i släkten och mina vänner där nere. Alla som jag vet står där i vått och torrt. Sånt kan man inte köpa för pengar och det har varit väldigt jobbigt i perioder att vara så långt ifrån alla där hemma.

Men med det sagt måste jag ju så klart klargöra att det inte kommer bli någon enkel sak att lämna alla mina vänner här i Sundsvall. Under dessa 4 år har jag lärt känna en massa härliga människor som alla är speciella på sitt sätt. För speciella, det måste man verkligen säga att Norrlänningar är - fast på ett bra sätt (mestadels). Det är många som jag kommer sakna enormt mycket och många jag kommer gråta en skvätt över att lämna. Tur är ju det att man idag har körkort så det är lätt att ta sig upp för att hälsa på. Det kommer bli svårt att vissa personer man träffat nästan dagligen kanske man enbart får träffa några gånger per år... Dock känns det bättre i mitt hjärta när jag minns att flytten är för Lillemans skull.

Bloggen kommer väl fortsättas att uppdateras med (ojämna) mellanrum framöver. När det finns tid, lust och plats i mitt liv för att skriva några rader.

Så tack för mig Älskade Norrland - på återseende!