Jonnas hörna

Det är dåligt med uppdateringar just nu måste jag ju verkligen medge. Det finns några enkla förklaringar till detta och det är följande;
Jag är mitt uppe i en flytt (igen!), pluggar så mycket jag bara kan (inne på slutspurten av min utbildning) och är ju i första hand mamma (vilket tar rätt mycket tid som ni andra föräldrar vet).

Det är nämligen så att jag har bestämt mig för att flytta HEM - hem till Uppland igen. Efter mycket velande och funderingar så har jag kommit fram till att det är det bästa beslutet. Min utbildning är som sagt snart klar (går ut på praktik i januari och är ute enda till slutet av maj - sen är jag klar) och sedan ska Lilleman börja skolan till hösten och efter ha bott här i Sundsvall i 4 år så känns det som att det är dags att återvända hem. Inte för att jag vantrivs här - tvärtom, jag älskar att bo i Norrland. Här har jag alltid velat bo och om jag känner mig rätt så kommer jag återvända hit en dag. Men det kommer dröja innan jag blir norrlänning igen. Lilleman ska som sagt börja skolan och det blir ingen flytt för min del förrän han står på benen själv, antingen genom att söka gymnasie på annan ort eller att han flyttar hemifrån. Jag är själv uppväxt i Östhammars kommun och jag vill ge min son den trygghet som jag hade när jag växte upp. Största anledningen till flytten är så klart tryggheten för honom, han får närmare till mormor, morfar, moster & morbror, sin pappa och alla andra i släkten och mina vänner där nere. Alla som jag vet står där i vått och torrt. Sånt kan man inte köpa för pengar och det har varit väldigt jobbigt i perioder att vara så långt ifrån alla där hemma.

Men med det sagt måste jag ju så klart klargöra att det inte kommer bli någon enkel sak att lämna alla mina vänner här i Sundsvall. Under dessa 4 år har jag lärt känna en massa härliga människor som alla är speciella på sitt sätt. För speciella, det måste man verkligen säga att Norrlänningar är - fast på ett bra sätt (mestadels). Det är många som jag kommer sakna enormt mycket och många jag kommer gråta en skvätt över att lämna. Tur är ju det att man idag har körkort så det är lätt att ta sig upp för att hälsa på. Det kommer bli svårt att vissa personer man träffat nästan dagligen kanske man enbart får träffa några gånger per år... Dock känns det bättre i mitt hjärta när jag minns att flytten är för Lillemans skull.

Bloggen kommer väl fortsättas att uppdateras med (ojämna) mellanrum framöver. När det finns tid, lust och plats i mitt liv för att skriva några rader.

Så tack för mig Älskade Norrland - på återseende!