Fick en fråga hur det var med mitt illamående nu för tiden.
Jag kan med stor glädje säga att det är borta sen över ett år tillbaka, det försvann ungefär samtidigt som jag fick Kevin (eller tidigare, mådde illa största delen av graviditeten men det behöver ju inte varit det illamåendet som gjorde det). Men man glömmer fort kan jag lova, minns inte hur jäkla jobbigt det var att gå och må illa konstant i 3 års tid. Men jag vet att jag inte förstorade problemet, det var så jäkla jobbigt som jag tyckte att det var. Det var rent ut sagt ett helvete. Vad jag än gjorde så fanns det där hela tiden, det gick inte att göra något för att få bort det. Jag testade otroligt många saker för att slippa gå och må dåligt, men inget hjälpte. Jag minns att jag brukade massera ena örsnibben när jag mådde illa, det var alltid så Jonas visste om jag mådde väldigt dåligt. Jag brukade duscha och bada för att få kroppen att slappna av, men inget underlättade illamåendet.
Det var en väldigt jobbig tid i mitt liv och jag är glad att den är över, 3 år är en lång tid att gå och må så dåligt som jag gjorde. Det var Kevin som fick mig att börja leva igen :-) Han har gett mig så mycket den lilla killen. Mammas älskling.
Mer än så har jag inte att säga om det, jag är bara glad att jag inte mår dåligt längre.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sitter och tittar på Arn - Tempelriddaren. Mycket bra svensk film! Imponerad faktiskt. Sen efter den blir det nog Mamma Mia som jag fortfarande inte sett, sååå dåligt. Men men, bättre sent än aldrig, right?
Men nu ska jag först ner till Ica.
14-16 november drar jag och sizz till Sundsvall för att festa lite ;-) Då ska jag äta plankstek på Stekhuset, ett måste. Hälsa på lite norrlänningar och ha det trevligt, det ser vi fram emot.
Jag tror jag håller på att få urininfektion :-( Måste nog ringa vårdcentralen nu på en gång innan det bryter ut rejält..
Ica var det ja.
/jonna
Jag kan med stor glädje säga att det är borta sen över ett år tillbaka, det försvann ungefär samtidigt som jag fick Kevin (eller tidigare, mådde illa största delen av graviditeten men det behöver ju inte varit det illamåendet som gjorde det). Men man glömmer fort kan jag lova, minns inte hur jäkla jobbigt det var att gå och må illa konstant i 3 års tid. Men jag vet att jag inte förstorade problemet, det var så jäkla jobbigt som jag tyckte att det var. Det var rent ut sagt ett helvete. Vad jag än gjorde så fanns det där hela tiden, det gick inte att göra något för att få bort det. Jag testade otroligt många saker för att slippa gå och må dåligt, men inget hjälpte. Jag minns att jag brukade massera ena örsnibben när jag mådde illa, det var alltid så Jonas visste om jag mådde väldigt dåligt. Jag brukade duscha och bada för att få kroppen att slappna av, men inget underlättade illamåendet.
Det var en väldigt jobbig tid i mitt liv och jag är glad att den är över, 3 år är en lång tid att gå och må så dåligt som jag gjorde. Det var Kevin som fick mig att börja leva igen :-) Han har gett mig så mycket den lilla killen. Mammas älskling.
Mer än så har jag inte att säga om det, jag är bara glad att jag inte mår dåligt längre.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sitter och tittar på Arn - Tempelriddaren. Mycket bra svensk film! Imponerad faktiskt. Sen efter den blir det nog Mamma Mia som jag fortfarande inte sett, sååå dåligt. Men men, bättre sent än aldrig, right?
Men nu ska jag först ner till Ica.
14-16 november drar jag och sizz till Sundsvall för att festa lite ;-) Då ska jag äta plankstek på Stekhuset, ett måste. Hälsa på lite norrlänningar och ha det trevligt, det ser vi fram emot.
Jag tror jag håller på att få urininfektion :-( Måste nog ringa vårdcentralen nu på en gång innan det bryter ut rejält..
Ica var det ja.
/jonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer