Morgonpromenad

Nu har jag och lillen precis kommit hem efter en härlig morgonpromenad. Det blev ingen lång dock eftersom jag glömde ta på mig mössa och frös rejält om mina stackars öron. Men vi var iar ute en halvtimme så det är bättre än ingenting :-)

Vågen står på 58,3 kg, deprimerande! Den vill inte neråt... Om jag bara kunde nå mitt mål på 55 kg så skulle jag bli så nöjd! Men jag antar att jag inte kämpar tillräckligt mycket, får bli ändring på det tror jag. Idag blir det kyckling med Uncle Ben's sås till middag, lunch äter jag något lätt som en sallad och lillen får ravioli (han älskar ravioli).

Om 2 dagar kommer min norrlänning hit, längtar som tusan! Ska bli så härligt att ha honom här :-) Blir långt mellan gångerna men man uppskattar verkligen den korta tid man får med varandra. Just nu passar ett distansförhållande mig utmärkt med tanke på hur mycket jag har att göra i mitt liv med skolan, jobb, kevin osv.
Igår pratade vi om hur vi träffades, ganska ovanligt sätt att träffas faktiskt :-) För er som missat den delen kan jag återberätta det...

Den 8 september, jag och syrran satt och väntade på att vårat flyg till Skiathos skulle dra iväg. Röksugna var vi och jag övertalade syster att vi skulle leta upp ett rökrum innan vi skulle åka. Så vi började strosa runt där på terminal 5 i jakt efter någonstans att röka. När vi gått igenom halva terminalen gav vi upp och vände tillbaka och då plötsligt ser vi rökrummet. Lyckliga som få skuttar vi in där men var nära att vända i dörren; trångt, rökfyllt och massa människor. Men eftersom vi visste att det skulle ta många timmar innan vi fick chans till en cigg igen så beslutade vi oss för att ta en snabb en trots allt. Vi klämde oss in bland alla människor och hittade en plats mitt i rummet vid en askkopp. Där stod det två killar och snackade, vi började prata lite smått. Sen gick de iväg och vi snabbade oss på för att komma ut därifrån. Tillbaka vid gaten så var det dax för ett sista toabesök och då ser vi en av de där "rökrums-killarna" också ställa sig i kö, de ska alltså med samma plan. (Trevligt tänkte jag, han var ju riktigt gullig).

Väl nere på Skiathos började vi prata igen när vi väntade på väskorna, då kom det fram att de var från Sundsvall med omnejd, självklart kände jag och syster en "connection" till dom då eftersom Sundsvall är ett andra hem för oss. Men sen så skildes vi åt vid bussarna och såg dem inte på hela veckan... Typiskt!

En vecka senare, samma flygplats (skiathos), jag och syrran har precis sagt hejdå till Janis och Li från Göteborg, då upptäcker vi Sundsvallsborna igen, självklart i rökdelen av flygplatsen :-) När vi mellanlandade sa jag till syrran att jag tyckte att han (den bruna killen då visste jag ännu inte namnet på honom) var riktigt gullig och när vi var tillbaka på planet igen skrev jag ner mitt nummer på en lapp. När vi landat på Arlanda igen, en vecka efter vi träffats första gången, så pirrade det rejält i min mage. Ska jag ge honom mitt nummer eller inte, tänkte jag hela tiden. Men jag behövde aldrig ta första steget, för det gjorde han när vi stod och väntade på väskorna.
Det dröjde väl inte ens 30 minuter innan vi hade messat varandra för första gången och på den vägen är det.. Han har frågat mig många gånger om jag hade gett honom mitt nummer om inte han hade gett mig hans först. Jag vet ärligt talat inte om jag hade gjort det eller inte, jag är som sagt väldigt blyg i sånna situationer men jag vet att om jag inte hade gjort det hade jag ångrat mig.
(här mellanlandade vi på vägen hem)

Så kort och gott; jag träffade min karl i rökrummet på terminal 5 på Arlanda.

Nu ska jag plugga lite feB.

/jonna