När jag är som gladast...

... så sprudlar det i hela kroppen. Jag kan inte sitta still och det liksom kryper i hela kroppen. Jag skuttar fram som en 5-årig liten flicka och känner att allt runt omkring mig är det vackraste som finns (vilket det oftast är så klart). Hur blir jag som gladast?
Det beror lite på... det finns många saker som gör mig så där sprudlande fnittrigt glad, exempel är som något som hände alldeles nyss; jag vill mitt betyg i redovisning och beskattning, en kurs som jag känner har gått helt åt skogen, tills att jag fick mitt betyg; VG :) Jag är sååå glad! Trodde knappt att jag skulle få godkänt så alldeles nyss skuttade jag fram här hemma när jag läste mailet från min lärare.

Andra saker som gör mig så där glad är när jag får skapa, arbeta med mina händer och bli nöjd med resultatet (vilket jag sällan blir dock). Jag vet att jag är gjord för att arbeta med händerna, inte sitta med bokföring eller liknande... Jag ska skapa! Frågan är bara vad...? Har inte hittat mitt "kall" ännu men den som väntar på någonting gott, right?

En annan sak som också gör mig så där glad är när min sambo fixat något (i stort sett vad som helst). Som förra veckan när jag var helt slut och somnade på sängen och när jag vaknade hade han diskat undan det stora berget av disk som jag grämade mig otroligt över att ta tag i. Jag blev såå glad när han gjorde det för jag vet att han verkligen avskyr att diska. Min sambo är wonderful.

Nu när jag är så där sprudlande glad ska jag passa på att ta vara på den extra energin den medför och springa upp på vinden och hämta ner lite snöre för att hänga upp våran fina gitarr i vardagsrummet. Åh vad jag vill få upp min älskade plain stripes - tapet där!! Men en sak i taget.

Lyckliga gatan!

jonna