En knut

En knut som suttit i mitt bröst de senaste månaderna är nu löst. Jag har tagit ett steg mot framtiden genom att lämna en del av mitt förflutna bakom mig. Jag har släppt Anders lite mer genom att lämna ifrån mig några fysiska minnen. Audi-tröjan som bär många minnen med honom, som jag egentligen hade tänkt spara i mina ägor, gav jag tillbaka idag. Även förlovningsringarna fick han, båda två. Jag behöver inga fysiska saker för att minnas våran relation. Jag sparar honom långt där inne bland mina minnen med C, J och några andra. Det är dags att börja gå vidare nu. När jag är redo för det kan jag plocka fram de fina minnena igen, de där som får en att le. Men de får vila där inne ett tag, tills såren har läkt. När det inte gör så ont längre. För det gör ont, det kan jag inte sticka under stolen med. Det kommer dröja innan jag är redo för att låta någon ny skapa minnen tillsammans med mig och framför allt med Kevin. Men när den dagen kommer ska jag vara öppen och inte vara rädd för att satsa igen.

Detta är början på någonting nytt...

♥