bild på mig strax innan jag åkte till Skiathos i sep -08 Det har kanske varit lite allt för många negativa inlägg i bloggen här den senaste tiden (bortsett från dem som handlat om min älskade lilla Kevin) så nu tänkte jag att det var dags för ett positivt inlägg om något annat i mitt liv. För även om allt känns blä och skit just nu så finns det självklart ljusglimtar i mörkret ;)
Så vad är en av de positiva sakerna i mitt mörker? Jo jag har tappat en massa kilon (jag är inte en sådan som tröstäter en massa choklad i min hjärtesorg). Så den senaste veckan har jag tappat 1½ kg. Jag har väl egentligen inte gjort något speciellt och i helgen när vi var i Fjällnäs verkligen vräkte jag i mig en massa gottesaker (som det bjöds på konstant). Men som sagt, vågen visade dock ändå på minus. Detta tackar vi för. Jag är nu mera ännu en gång under 60-sträcket. Jag börjar väl helt enkelt bli av med mina nedrans sambo-kilon som jag la på mig under mitt förhållande med Anders. För när jag träffade honom på Arlanda i september 2008 så vägde jag 56-57 kg. Dit ska jag igen och gärna något kilo till om jag får välja. Iaf just nu när jag inte har möjligheten att bygga så mycket muskler. Motion får jag varje dag när jag knallar fram och tillbaka till jobbet (även den enda motion jag hinner med pga hur min vardag ser ut). Självklart skulle man behöva mer motion än så eftersom det blir väldigt mycket stillasittandes här på jobbet, men förhoppningsvis så får jag företaget sålt snart och kan därmed börja röra mer på mig på dagtid.
Nu längtar jag hem till Uppland. Jag hoppas jag får möjlighet att åka hem till helgen..
Nu är det strax dags att börja packa ihop sig och knalla iväg för att hämta lilleman.
Ha en trevlig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer