Jag kan verkligen inte förstå hur vissa människor resonerar. Det är skamligt att vi inte har större medmänsklighet än så här. Läs denna artikel på Aftonbladet. Jag läste även de tidigare artiklarna och krönikor som fanns länkade bredvid denna artikel.
Sverige håller på att bli ett iskallt land. Människor är inte längre värda mer än skatten de betalar. De struntar i hur människor mår! I detta sammanhang önskar jag nästan att vår statsminister skulle börja må psykiskt dåligt, förlora "jobbet" och inte få rätt till sjukersättning. Möjligtvis DÅ skulle han förstå hur många människor i Sverige idag mår pga försäkringskassans utdömningar. För även om Försäkringskassan är en "fristående" myndighet så följer de fortfarande regeringens bestämmelser.
Nej fy fasiken säger jag rent ut sagt. Passa er för att bli sjuka i det här landet nu mera. Vi människor är inte värda ett skit!
Visar inlägg med etikett Åsikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åsikter. Visa alla inlägg
måndag 25 januari 2010
fredag 22 januari 2010
typiskt svenskt!
Idag på kommunikationen pratade vi bland annat om vad som är typiskt svenskt.
Inte att vi "gillar" surströmming eller hoppar runt midsommarstången som små grodor.
Mer om hur vi ÄR. Det var verkligen intressant att diskutera detta. Men jag blev samtidigt väldigt arg på vissa i våran klass på hur de resonerade. Se följande exempel:
Vi pratade om att vi svenskar var fördomsfulla. Hon tyckte att de som bor här i Sundsvall är mer fördomsfulla än de som bor i Malmö. Skrattretande. Snarare tvärtom skulle jag vilja påstå (vilket även många i klassen påpekade). Men sen när vi började prata om att vi i Sverige är beroende av ett socialt trygghetssystem så börjar samma tjej snacka om de hemlösa i Malmö (hon hade tydligen bott där). Det är så klart hemsk att vi har hemlösa i Sverige, så ska det inte behöva vara. Men det finns faktiskt hjälp att få. Det finns ingen som behöver gå utan mat i det här landet. Faktiskt!! Sedan kan man så klart diskutera levnadsstandard osv.. men det ska vi inte gå in på nu.
Det vi kom in på var följande; Tjejen börjar säga att hon inte kunde förstå hur t.ex en granne kunde ringa hyresvärden om en annan granne började knarka. Hon kunde inte förstå hur man kunde göra så att en granne blev bostadslös. MEN HALLÅ!! Skojar du med mig? Bara för att du känner att du klarar av att bo bredvid knarkare så betyder det inte att t.ex barnfamiljer skulle göra det!!
Om vi skulle få en granne som på något sätt överhuvudtaget utgjorde ett hot mot mina barn skulle jag inte tveka en sekund på att ringa hyresvärden eller liknande. Jag gör det inte för att personen ska bli utkastad på gatan utan för att någon ska rycka in och erbjuda honom hjälp, men jag vill inte att personen i fråga ska vara i närheten av mina barn för vem vet vad en narkotikapåverkad person kan hitta på. Tänk om han råkar tappa en tablett i trappen som mitt barn plockar upp och stommar i munnen utan att jag hinner reagera??
Idiotiska människa!!
Sedan babblade hon på och på och på...
Förlåt för detta irriterade inlägg, jag blir bara så fruktansvärt upprörd.
Nu ska jag ringa min gubbe och prata.. har lång håla idag.. men nu är det "bara" en timme kvar till nästa lektion.
Inte att vi "gillar" surströmming eller hoppar runt midsommarstången som små grodor.
Mer om hur vi ÄR. Det var verkligen intressant att diskutera detta. Men jag blev samtidigt väldigt arg på vissa i våran klass på hur de resonerade. Se följande exempel:
Vi pratade om att vi svenskar var fördomsfulla. Hon tyckte att de som bor här i Sundsvall är mer fördomsfulla än de som bor i Malmö. Skrattretande. Snarare tvärtom skulle jag vilja påstå (vilket även många i klassen påpekade). Men sen när vi började prata om att vi i Sverige är beroende av ett socialt trygghetssystem så börjar samma tjej snacka om de hemlösa i Malmö (hon hade tydligen bott där). Det är så klart hemsk att vi har hemlösa i Sverige, så ska det inte behöva vara. Men det finns faktiskt hjälp att få. Det finns ingen som behöver gå utan mat i det här landet. Faktiskt!! Sedan kan man så klart diskutera levnadsstandard osv.. men det ska vi inte gå in på nu.
Det vi kom in på var följande; Tjejen börjar säga att hon inte kunde förstå hur t.ex en granne kunde ringa hyresvärden om en annan granne började knarka. Hon kunde inte förstå hur man kunde göra så att en granne blev bostadslös. MEN HALLÅ!! Skojar du med mig? Bara för att du känner att du klarar av att bo bredvid knarkare så betyder det inte att t.ex barnfamiljer skulle göra det!!
Om vi skulle få en granne som på något sätt överhuvudtaget utgjorde ett hot mot mina barn skulle jag inte tveka en sekund på att ringa hyresvärden eller liknande. Jag gör det inte för att personen ska bli utkastad på gatan utan för att någon ska rycka in och erbjuda honom hjälp, men jag vill inte att personen i fråga ska vara i närheten av mina barn för vem vet vad en narkotikapåverkad person kan hitta på. Tänk om han råkar tappa en tablett i trappen som mitt barn plockar upp och stommar i munnen utan att jag hinner reagera??
Idiotiska människa!!
Sedan babblade hon på och på och på...
Förlåt för detta irriterade inlägg, jag blir bara så fruktansvärt upprörd.
Nu ska jag ringa min gubbe och prata.. har lång håla idag.. men nu är det "bara" en timme kvar till nästa lektion.
torsdag 21 januari 2010
Så jävla irriterande!
"Stats-alkisar" är så jäkla irriterande! Med stats-alkisar menar jag sånna som dricker sig stupfulla och sedan går och skriker och är allmänt irriterande på stan. Idag satt det en sådan på bussen när jag åkte från skolan. Han klarade inte av att tala i normal samtalston och hela bussen verkligen stank av urin, öl och sprit. Jag bryr mig inte om andra människor på det sättet så länge de inte stör mig men HAN störde verkligen mig. Trots att jag satte ipoden på högsta volym så hörde jag ändå honom gapa. Men jag, medmänniska som jag är, försöker att inte bara tänka "jävla alkis" utan istället tänker jag; Hur kan vi i Sverige lösa detta problem? Så här ska det inte behöva vara. Jag har inget svar.. för jag vet verkligen inte hur vi ska lösa det. Men någonstans i det här avlånga landet sitter det väl någon med en sjujäkla lön och som arbetsuppgift att lösa just dessa saker, eller?
- - - - - - - -
Nu kom en son som vill ha uppmärksamhet.
I be right back ;)
- - - - - - - -
Nu kom en son som vill ha uppmärksamhet.
I be right back ;)
onsdag 13 januari 2010
Censur?
Jag vet några som brukar läsa min blogg, sånna som jag vet kan ta illa vid sig beroende på vad jag skriver. Det är inte bara folk i min ålder, som är "vana" vid brutala ordval och fräcka inlägg, utan även folk som är äldre (alltså inte gamla, utan bara äldre än mig. Typ i mammas ålder osv). Ja, min mamma läser ju min blogg också för den delen (hej mamma!! *vinkar*).
Men varför jag nämner detta har att göra med vad jag skriver i bloggen. Ibland censurerar jag mig själv.. jag skriver inte alltid rakt ut det jag vill ha sagt på det sättet jag vanligtvis brukar säga det. Utan jag försöker förfina det och skriva mer... hmm... finkänsligt. Ris eller ros?
Detta är trots allt min blogg (indirekt min öppna dagbok). Här om någonstans borde jag väl ändå skriva exakt som jag känner och exakt som jag vill uttrycka mig.. eller? Men jag är uppväxt med iaf lite artighet i ryggraden. Jag är lärd att man ska ha respekt mot andra människor och inte vara otrevlig i onödan. För det är just detta jag är lite orolig för.. att folk ska ta illa vid sig och tycka att jag är otrevlig och respektlös. För det är det sista jag är, egentligen... tror jag? Jag är iaf inte medvetet respektlös mot människor (men ingen är perfekt).
Hur som helst. Jag ska nog börja släppa lite på censuren och istället skriva precis som jag känner. Kanske slänga in lite fler svordomar bara för att. Nu mera måste jag sluta svära hemma (Kevin snappar upp VARJE JÄVLA ORD). Jag svär väl inte så jävla mycket egentligen men det ploppar ju ut "fan" några gånger ur munnen och Kevin har ju råkat höra det, både från Anders och mig. Inte bra.. jag vill inte ha en unge som springer på förskolan och skriker "fan" i korridorerna. Därför är det munkavel på oss vuxna här hemma nu.
Dags att betala kurslitteratur sedan ska jag slappa resten av dagen. Imorgon börjar skolan på allvar igen. Dock saknar jag 100 poäng så jag har bokat in möte med studevägledaren imorgon för att ragga upp de där sista 100 poängen som jag behöver.
Återkommer senare idag.
Men varför jag nämner detta har att göra med vad jag skriver i bloggen. Ibland censurerar jag mig själv.. jag skriver inte alltid rakt ut det jag vill ha sagt på det sättet jag vanligtvis brukar säga det. Utan jag försöker förfina det och skriva mer... hmm... finkänsligt. Ris eller ros?
Detta är trots allt min blogg (indirekt min öppna dagbok). Här om någonstans borde jag väl ändå skriva exakt som jag känner och exakt som jag vill uttrycka mig.. eller? Men jag är uppväxt med iaf lite artighet i ryggraden. Jag är lärd att man ska ha respekt mot andra människor och inte vara otrevlig i onödan. För det är just detta jag är lite orolig för.. att folk ska ta illa vid sig och tycka att jag är otrevlig och respektlös. För det är det sista jag är, egentligen... tror jag? Jag är iaf inte medvetet respektlös mot människor (men ingen är perfekt).
Hur som helst. Jag ska nog börja släppa lite på censuren och istället skriva precis som jag känner. Kanske slänga in lite fler svordomar bara för att. Nu mera måste jag sluta svära hemma (Kevin snappar upp VARJE JÄVLA ORD). Jag svär väl inte så jävla mycket egentligen men det ploppar ju ut "fan" några gånger ur munnen och Kevin har ju råkat höra det, både från Anders och mig. Inte bra.. jag vill inte ha en unge som springer på förskolan och skriker "fan" i korridorerna. Därför är det munkavel på oss vuxna här hemma nu.
Dags att betala kurslitteratur sedan ska jag slappa resten av dagen. Imorgon börjar skolan på allvar igen. Dock saknar jag 100 poäng så jag har bokat in möte med studevägledaren imorgon för att ragga upp de där sista 100 poängen som jag behöver.
Återkommer senare idag.
fredag 8 januari 2010
Mycket riktigt!
När regeringen ökar klyftorna i dagens Sverige så är det barnen som står som förlorare. De fattigare blir fattigare och de rika blir rikare. Så in i helskotta FEL!
Reinfeldt här har jag ett par ord till dig; gör om gör RÄTT!
Reinfeldt här har jag ett par ord till dig; gör om gör RÄTT!
torsdag 7 januari 2010
Varför?

Varför skriver jag bara en massa dynga här i bloggen? Kan flera gånger under dagen tänka på en massa smarta (kanske inte alltid sååå smarta), intressanta, roliga saker som jag ska skriva.. men så fort jag sätter mig här, trycker på "nytt inlägg" så är allt som bortblåst. Fast det kanske jag som är blåst som inte kan komma ihåg en sak mer än 5 minuter. Jag skyller på att jag blivit mamma! För efter jag fick Kevin så har inte riktigt tankarna hängt med på samma sätt som tidigare.. man blir kanske lite puckad när huvudet fylls med tankar om förskolor, utveckling, rätt mat, blöjor och sjukdomar - istället för världsnyheter, klimathot och kändisar (det sistnämnda har jag väl aldrig varit speciellt intresserad av men ni fattar poängen).
Problemet är sådant att det första året med barn är man konstant trött. Antingen för att ungen inte vill sova om nätterna, har kolik, är skitsur varje gång h*n ska äta mat eller är bara en allmänt jobbig och sur unge. Det andra levnadsåret, när nattrutinerna förhoppningsvis är bra och de har lugnat ner sig i största allmänhet så kommer det massa andra jobbiga saker; man måste hela tiden tänka på vad man säger (de kan ju faktiskt säga efter en när man slår i stortån mot bordsbenet och skriker "helvetes jävla skit bord") och ungen är alldeles säkert helt speedad efter en dag på förskolan så det är helt omöjligt att lugna ner henne/honom. Så börjar även tjaaaatet; "mera saft/bulle/kaka/godis/" "jag vill ha bilen/dockan/nallen" osv..
Jag är iofs ganska skonad när det kommer till detta. Klart Kevin gärna vill ha mer bulle/kaka/saft eller liknande men han lyssnar dock ganska bra för att vara en 2½ åring när man säger att det räcker nu.
Hur som helst, det jag vill komma fram till är; man är inte sig själv efter att man har fått barn. Sedan hur man förändras är olika från person till person. Jag själv slutade komma med en massa smarta, intressanta blogginlägg. Istället får ni läsa den här skiten ;)
Ber om ursäkt för ovårdat språk och provocerande kommentarer, men någonstans måste jag ju få utlopp... haha.
Problemet är sådant att det första året med barn är man konstant trött. Antingen för att ungen inte vill sova om nätterna, har kolik, är skitsur varje gång h*n ska äta mat eller är bara en allmänt jobbig och sur unge. Det andra levnadsåret, när nattrutinerna förhoppningsvis är bra och de har lugnat ner sig i största allmänhet så kommer det massa andra jobbiga saker; man måste hela tiden tänka på vad man säger (de kan ju faktiskt säga efter en när man slår i stortån mot bordsbenet och skriker "helvetes jävla skit bord") och ungen är alldeles säkert helt speedad efter en dag på förskolan så det är helt omöjligt att lugna ner henne/honom. Så börjar även tjaaaatet; "mera saft/bulle/kaka/godis/" "jag vill ha bilen/dockan/nallen" osv..
Jag är iofs ganska skonad när det kommer till detta. Klart Kevin gärna vill ha mer bulle/kaka/saft eller liknande men han lyssnar dock ganska bra för att vara en 2½ åring när man säger att det räcker nu.
Hur som helst, det jag vill komma fram till är; man är inte sig själv efter att man har fått barn. Sedan hur man förändras är olika från person till person. Jag själv slutade komma med en massa smarta, intressanta blogginlägg. Istället får ni läsa den här skiten ;)
Ber om ursäkt för ovårdat språk och provocerande kommentarer, men någonstans måste jag ju få utlopp... haha.
Men missförstå mig inte med det här inlägget nu för jag skulle inte byta bort min mammaroll mot något i hela världen. Utan Kevin skulle jag bara vara Jonna och jag är menad att vara något mycket mycket mer än så ;)
måndag 23 november 2009
Varför Anders är "Pappa" för Kevin
Det är inte första gången jag får den här frågan;
"hmmm en sak jag funderat på en sak. har läst din blogg ett tag å om jag har fattat saker rätt så e de väl inte din sambo som e pappa till kewin men ändo så skriver du ut han som pappa varför ??? "

Svaret är enkelt; Kevin säger pappa till Anders. Det har han gjort länge, på helt eget bevåg och ingen av oss har någonsin tänkt tanken att säga åt honom att han inte får säga så. För det är hos Anders som Kevin kryper upp i famnen på på morgonen. För det är Anders som byter blöja på honom på morgonen. För det är Anders som skjutsar honom till förskolan på morgonen. För det är Anders som hämtar honom på förskolan. För det är Anders som myser ner sig med Kevin på soffan och tittar på favoritfilmen "Bilar" innan vi äter middag. För det är Anders som skär upp maten till Kevin. För det är Anders som borstar tänderna på Kevin innan han ska sova. För det är Anders som pussar honom godnatt varje kväll. För det är Anders som tröstar honom när han är ledsen. För det är Anders som leker med honom på dagarna. För det är Anders som tar Kevin till badhuset på helgerna. För det är Anders och ingen annan som gör alla de här sakerna.
Pappa är inget man blir automatiskt, pappa är något man måste förtjäna sig att vara. Anders har förtjänat det och det visar Kevin genom att kalla honom för "pappa" och alltid vända sig till honom om det är något.
Jag är jätteglad att min son och min sambo har en sådan stark relation att min son vill kalla Anders för "pappa". Det är bästa betyget man kan få som bonusförälder. Men Kevin säger även pappa till sin biologiska pappa Christer, och blir alltid glad när han ser sin biologiska pappa de gånger han ska vara hos honom. Bättre kan vi inte ha det när det kommer till pappa-son-relationer.
Sedan har Kevin blivit en helt annan unge sedan han och jag lämnade Gimo och flyttade upp hit och mycket beror självklart på familjerelationerna. Jag och Christer hade ingen bra relation överhuvudtaget och detta kände Kevin garanterat av. Men nu har han en mamma och en pappa som älskar varandra, en bonussyster som han älskar och en hund som är hans bästa vän. Här har han även en heltidspappa och en heltidsmamma, vilket han inte hade när vi bodde i Gimo och även om jag tyckte att det var härligt att bo själv med Kevin så är det bästa för ett barn att bo med två föräldrar så att man som föräldrar kan hjälpas åt, för det är fanimig jävligt jobbigt att vara ensamstående.
Så.. så är det.
Det är inte första gången jag får den här frågan;
"hmmm en sak jag funderat på en sak. har läst din blogg ett tag å om jag har fattat saker rätt så e de väl inte din sambo som e pappa till kewin men ändo så skriver du ut han som pappa varför ??? "

Svaret är enkelt; Kevin säger pappa till Anders. Det har han gjort länge, på helt eget bevåg och ingen av oss har någonsin tänkt tanken att säga åt honom att han inte får säga så. För det är hos Anders som Kevin kryper upp i famnen på på morgonen. För det är Anders som byter blöja på honom på morgonen. För det är Anders som skjutsar honom till förskolan på morgonen. För det är Anders som hämtar honom på förskolan. För det är Anders som myser ner sig med Kevin på soffan och tittar på favoritfilmen "Bilar" innan vi äter middag. För det är Anders som skär upp maten till Kevin. För det är Anders som borstar tänderna på Kevin innan han ska sova. För det är Anders som pussar honom godnatt varje kväll. För det är Anders som tröstar honom när han är ledsen. För det är Anders som leker med honom på dagarna. För det är Anders som tar Kevin till badhuset på helgerna. För det är Anders och ingen annan som gör alla de här sakerna.
Pappa är inget man blir automatiskt, pappa är något man måste förtjäna sig att vara. Anders har förtjänat det och det visar Kevin genom att kalla honom för "pappa" och alltid vända sig till honom om det är något.
Jag är jätteglad att min son och min sambo har en sådan stark relation att min son vill kalla Anders för "pappa". Det är bästa betyget man kan få som bonusförälder. Men Kevin säger även pappa till sin biologiska pappa Christer, och blir alltid glad när han ser sin biologiska pappa de gånger han ska vara hos honom. Bättre kan vi inte ha det när det kommer till pappa-son-relationer.
Sedan har Kevin blivit en helt annan unge sedan han och jag lämnade Gimo och flyttade upp hit och mycket beror självklart på familjerelationerna. Jag och Christer hade ingen bra relation överhuvudtaget och detta kände Kevin garanterat av. Men nu har han en mamma och en pappa som älskar varandra, en bonussyster som han älskar och en hund som är hans bästa vän. Här har han även en heltidspappa och en heltidsmamma, vilket han inte hade när vi bodde i Gimo och även om jag tyckte att det var härligt att bo själv med Kevin så är det bästa för ett barn att bo med två föräldrar så att man som föräldrar kan hjälpas åt, för det är fanimig jävligt jobbigt att vara ensamstående.
Så.. så är det.
jonna
torsdag 5 november 2009
Skriv under!!
Skriv under här: http://www.namnlista.se/radda-nashjalten-3/
och hjälp till att säga emot det svenska rättsystemet som det fungerar idag!
Detta gäller din framtid också.
Om detta får ske kommer folk i framtiden inte att våga ingripa vilket innebär att du en dag kan ligga där hjälplös mitt bland folkmängden men ingen sträcker fram en hand för att hjälpa dig ifrån din gärningsman. Det är så fel!!
Nu drar jag till skolan, upprörd över det svenska samhället.
och hjälp till att säga emot det svenska rättsystemet som det fungerar idag!
Detta gäller din framtid också.
Om detta får ske kommer folk i framtiden inte att våga ingripa vilket innebär att du en dag kan ligga där hjälplös mitt bland folkmängden men ingen sträcker fram en hand för att hjälpa dig ifrån din gärningsman. Det är så fel!!
Nu drar jag till skolan, upprörd över det svenska samhället.
söndag 20 september 2009
torsdag 17 september 2009
Skönt att det bara är ett år kvar..
.. innan det är dags för val.
Med beslut som dessa kommer det inte vara några problem för socialdemokraterna att återta tronen. Nu vet jag mycket väl att försäkringskassan inte styrs direkt av regeringen, men indirekt så görs den det. Dessa "nya" regler är avkomman av alliansen och försäkringskassans älskskog.
HUR KAN DE INTE GE ERSÄTTNING TILL GRAVIDA KVINNOR??
Detta är för mig en väldigt stor gåta. Jag tycker att det är en sådan självklarhet att det borde inte ens diskuteras överhuvudtaget. Det finns tusen och åter tusan fall av kvinnor, som arbetat under graviditeten, som fått svåra komplikationer pga detta. Alla graviditeter är inte "normala", alla kvinnor klarar inte lika bra av en graviditet som andra.
Om ersättning från försäkringskassan uteblir, var tror ni då att de får pengar ifrån? Socialen så klart! (Om de nu är berättigad till det när de egentligen har ett arbete men inte kan gå dit pga att de blivit sjukskrivna) Och vilka blir det dyrt för då? Jo oss alla skattebetalare så klart. Dessutom kommer den gravida kvinnan må fruktansvärt dåligt pga detta och kanske bli deprimerad och när barnet väl är fött och hon (förhoppningsvis) får föräldrapenning kanske hon inte har samma bra förutsättningar att ta hand om sitt barn fullt ut pga sin svåra graviditet. Barnet växer upp under svåra familjeförhållanden och slutar med att bli kriminell. GRATTIS MODERATERNA!
Snacka om att sparka på dem som ligger, de svaga..
Jag förstår att de som sitter i regeringen inte anser att detta är ett problem, de har 3 gånger så mycket i lön än vad en medelsvensson har. De klarar sig säkert alldeles ypperligt ändå. Dessutom så är det inte direkt påfrestande att åka skattebetald taxi till jobbet, sitta och lyssna på politik ett par timmar och sedan åka hem i skattebetald taxi som gravid heller (jag vet att de gör mer än så, men de står inte framför en maskin på en fabrik i åtta timmar). Det skadar inte dem överhuvudtaget, utan det är vi dödliga, vanliga, som får ta skiten med dessa nya regler. Det börjar mer och mer lika ett feodalsamhälle. Vi är tillbaka på medeltiden. De är vi "bönder" som ska lyfta upp hela samhället på våra axlar men inte få något för mödan. Vi blir snart livegna, vi blir fångar i våra egna liv.
Nej tänk på oss längst ner för det är som sagt vi som bär upp Sverige. Det är vi som borde ha lönerna på 60'000-100'000 i månaden inte du statsministern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
