... längtar jag tillbaka till min lägenhet i Gimo (minus möglet då så klart). Ibland längtar jag tillbaka när jag bodde själv med Kevin, det var så mysigt när det bara var han och jag. Ibland längtar jag tillbaka till tiden då jag fick lägga mig i sängen alldeles själv och njuta av ensamheten.
När man hittar sin kärlek då slutar man tycka att ensamheten är skön, eller att det är härligt med bara två tallrikar att diska efter varje måltid (min + Kevins). Så fort ens kärlek åker bort så saknar man dem... Men så är det inte när man är ensam på riktigt. Den känslan kan jag sakna ibland. Jag kände mig så stark och jag visste att jag klarade mig själv när jag bodde ensam. I tvåsamheten lutar man ryggen tillbaka lite grann, man gör sig beroende av en annan människa. Jag vill inte vara beroende, inte av andra än Kevin iaf. Men det blir så, utan att man tänker på det. Jag vill inte ha det så! Jag vill verkligen inte ha det så!!!
jonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer