Comes and goes

This one's for the lonely
The ones that seek and find
Only to be let down
Time after time...

Jag blir alldeles upprymd av känslor när jag hittar ny musik att lyssna på, musik som berör mig och väcker vissa dolda (ibland bortglömda) saker inom mig. Nu vart det så när jag hittade en härlig Spotify-lista på en blogg som innehöll bland annat Greg Laswell. Hans låt "Comes and goes" var som en missil rakt in i själen. Det är ju så med viss musik, den blir en älsklingslåt direkt när man hör den för första gången.

Samma sak blev det med en av Emmas låtar (hon sjunger som en ängel och hennes låtar är alltid underbara), första gången jag hörde den, närmare bestämt på Trästocksfestivalen i Östhammar, så gav den mig gåshud och tårar i ögonen. Hon är nog trött på mig som alltid tjatar om den låten, men jag kan bara inte låta bli för den är min älsklingslåt och jag kan inte lyssna på den när jag vill eftersom hon inte spelat in den än (en liten pik där kanske, hehe, älskar dig gumman!!).

Den gången som den berörde mig som mest, trots att jag då hört den ett antal gånger, var på hennes 22-årsdag då hon hade en spelning med sitt band. Jag var där med mamma och pappa, i min mage låg min älskade Kevin. Efter spelningen, med en massa blandade låtar, vände hon sig mot oss i publiken och frågade om det var någon som ville höra något mer. Hon tittade på mig och frågade vad jag ville höra. Jag svarade bara; "Du vet vilken." och så spelade hon DEN låten och jag tror aldrig mina tårar runnit så mycket över en låt tidigare. Det blev så känslosamt när man satt där med stormagen, kände bebisen sparka, höra sin älsklingslåt framföras av sin bästa vän... Ja då var jag lycklig :-)

...