Somliga...

.. går med trasiga skor.

min lilla älskling ger mig en puss på kinden :)

Idag är jag och lilleman hemma och fixar lite. Men vi ska snart åka tillbaka till T. Jag ska försöka hinna rensa lite ogräs nu när solen lyser. Skönt för lilleman att leka utomhus också nu när det varit så tråkigt väder i ett par dagar och den mesta tiden har spenderats inomhus.

Ni som känner mig vet att hela mitt liv har varit en bergodalbana, upp och ner. Från lycka till missär, tillbaka till lycka och sedan ner i avgrunden (typ) igen. Allas liv är väl mer eller mindre så. Det är bara det att de senaste "dipparna" i mitt liv har varit så djupa att jag inte vetat om jag ska kunna ta mig upp därifrån igen. Nu senast, efter Anders, så trodde jag att det var kört där ett tag. Hela hösten var ett stort mörker och jag hade nog aldrig tagit mig igenom det om det inte varit för mina helt otroligt fina vänner som fanns där, dag som natt.

Nu är jag tillbaka till lyckan igen. Även om sviterna från den senaste dippen finns kvar i olika former så tänker jag inte låta det dra ner mig ännu en gång. Jag kanske måste omprioritera vissa saker framöver men så får det vara om det innebär en lång tid med positiva besked istället för tvärtom.

Jag vet nu, något som jag kanske inte var så säker på tidigare, att jag kan ta mig igenom allt! "Nothing will break me down" - så sant som det är sagt... Den meningen ska få pryda min kropp permanent någon gång framöver :-) För det är något som betyder enormt mycket för mig. Trots alla jäkla motgångar har jag rest mig igen och blir bara starkare för varje gång.

Tack till alla er som försurat mitt liv med era val, era ord och era handlingar. Det ni har gjort har blivit till min fördel och till er huvudvärk.

Kram till alla jäkla underbara människor där ute.

Jonna is rocking on!!