Det finns absolut inget i den här världen som slår kärleken till sitt barn. Min son, min älskade Kevin, äger mitt hjärta till fullo. Han är så himla mån om mig och på många sätt är han väldigt beskyddande gentemot mig. Han är mitt allt, min lilla skatt.
Han blir snart 5 år. Jag undrar var tiden har tagit vägen... Det känns som igår jag fick upp honom på mitt bröst på BB. Men det har hänt mycket sen dess, vi har varit med om mycket jag och min lilleman både på gott och ont. Det är absolut han som varit min livlina i de tuffa perioderna, det är ju för hans skull man orkar det där lilla extra många gånger. Och de fina stunderna vi har haft överträffar allt. Vilken glädje det är att se lycka i sitt barns ögon oavsett vad det är man gör, man blir så varm inombords, ja det är svårt att beskriva om man aldrig varit med om det.
Jag njuter lite extra varannan vecka när det bara är han hemma. Då får jag rå om min lilla skrutt och kommer honom mycket närmare. När alla barnen är hemma är det mer bus och stoj (så klart) och då finns det inte riktigt lika mycket utrymme att ha "egen-tid" för bara mig och lilleman.
Jag är så lycklig att jag fick äran att bli mamma till den där underbara lilla pojken. Jag måste ha gjort något riktigt riktigt bra i något tidigare liv :-)
Kram från en lycklig mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer