Ursäkta språket men jag är så jävla less nu! Så less!!
Hur jäkla svårt ska det vara egentligen?
Man kämpar, slås ner, ställer sig upp och kämpar vidare, slås ner igen, reser sig sakta och kämpar igen, slås ner igen och igen... Det verkar som det aldrig tar slut på eländet och mitt upp i allt detta ska man fungera på alla andra plan också. Man ska vara mamma, flickvän, vän, dotter, syster osv... Men när ska man få en lugn stund? Släppa ner garden och andas ut, bara vara sig själv?
Nej nu är jag så in i helskotta less!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer