Det har på sista tiden gått upp för mig att min lilleman inte är så himla liten längre. Han fyller 5 år om mindre än två månader och jag funderar väldigt mycket på var tiden har tagit vägen?
Var tog den där lilla plutten vägen och varifrån kom denna unga, förståndiga, goa kille ifrån?
Det har hänt så mycket med honom det senaste året med många saker men viktigast av allt är väl just hans tal. Det mycket tackvare hans logoped på sjukhuset, logopeden på förskolan och förskolepersonalen på Kevins avdelning. De har även varit till stor hjälp för mig, gett mig hjälpmedel och förslag på hur jag på hemmaplan kan hjälpa honom och se till att hans språkutveckling bättras på ännu mer. Och nu i och med att vi flyttar hem till lägenheten igen så vet jag att jag kan lägga ner ännu mer tid och energi på just Kevin och det han behöver. Jag har ETT mål med hans språkutveckling och det är att när det är dags för förskoleklass ska han vara ikapp med talet. Redan nu är han väldigt nära och det är en enorm utveckling med tanke på att han inte började höra ordentligt förrän han nästan var 3 år. Allt han hörde innan dess vart förvrängt i hans öron och en läkare jämförde det med hur det låter när man har huvudet under vattnet. Ja vi vet ju alla att man inte hör lika bra och att saker kan låta konstigt under vattnet. På vägen hem från operationen sa han sitt namn för första gången. Då fick mamma tårar i ögonen kan jag lova...
Han är så duktig och det märks vilken skillnad det blivit med honom desto närmare målet vi kommer. Intresset för böcker, att skriva och lyssna på sagor har blivit mycket större med tiden och det här med bokstäver är ju faktiskt ganska spännande :-)
Min lilla, stora, kille.
Älskar dig över allt annat.
Kramen lycklig mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer