Andas ut

Idag har jag haft ett viktigt telefonmöte. Efter det känner jag mig liiite lugnare trots den storm som lever rövare utanför mina fönster. Mitt liv vändes helt upp och ner för ett litet tag sedan och enda sedan dess har jag kämpat, gråtit, tröttnat, vuxit och tappat befattningen helt. Men nu är jag en bra bit på väg tillbaka. Eller tillbaka är fel uttryck för tillbaka vill jag inte. Jag vill framåt. Jag vill vidare... Det är dit jag är på väg nu.

Fortfarande många stora beslut att fatta men alla ligger inte i mina händer. Jag gör det jag kan för min och Kevins skull, för att vi ska få det bra.. det är det absolut viktigaste. Sedan funderar jag mycket på framtiden så klart. Men en sak i taget.

Måste säga att jag är glad för mina vänner som ställt upp de senaste månaderna. Ni är underbara människor och jag älskar er så mycket ♥