Idag, den 4 oktober, är det två år sedan jag och A blev ett par. Så hur känns det idag? Ja kanske inte speciellt bra.
Hur går man vidare? Ja bra fråga... det är svårt när det är han som jag tänker på varje dag när jag vaknar. Han är den sista jag tänker på innan jag somnar på kvällen. Allting jag har runt omkring mig påminner om honom. Jag bor där jag bor pga honom. Ja i stort sett hela mitt liv andas honom. Så hur kommer man vidare från detta? Hur mycket jag än funderar på det kommer jag konstant fram till en och samma sak; Ta en dag i taget.
Det blir lite mindre jobbigt för varje dag, hoppas jag. Just nu sörjer jag vårat förhållande och det faktum att jag måste släppa alla våra gemensamma drömmar. Nu måste jag hitta tillbaka till Jonna och mina egna förväntningar av livet igen. De jag hade innan jag träffade Anders. Och även hitta nya. Jag är bara 24 år, jag har fortfarande hela livet framför mig. Jag kommer träffa en massa nya människor, både sånna som kommer sätta djupa spår och andra som bara sveper förbi. Det här var inte heller sista gången som jag blev sårad. Men jag hoppas, både för min och Kevins skull att nästa man som jag träffar och inleder ett seriöst förhållande med ska vara den rätta. För jag vill gärna slippa fler sånna här turer.
Men först och främst ska jag komma över Anders och komma till den punkt då jag kan se tillbaka på vårat förhållande med ett leende istället för smärtor i bröstet.
En dag i taget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer