Jonnas hörna

Närvaro nu!

"Tar vi ansvar för hur vi lever våra liv kan vi också bygga upp och behålla en stark självkänsla.

Öva dig på att leva medvetet. Med det menar jag att vara sann mot dig själv och dina övertygelser samt att vara närvarande i det du gör när du gör det. Ett steg är att sluta älta eller bekymra dig för ­någonting som ännu inte har inträffat. Ju mer vi uppskattar nuet desto starkare blir vi inför ­morgondagens ­utmaningar."

Satt precis och läste detta på Aftonbladet. Det är, så klart, Mia Törnblom som skrivit dessa rader. Hon är verkligen en inspirationskälla för välmående, minst sagt. Jag har läst alla hennes böcker och det finns så mycket vardags-nyttigt att ta till sig ur dem. Just detta stycke som jag klistrat in här ovan är något som jag behöver jobba lite med. Jag har väldigt svårt att vara närvarande i det jag gör när jag gör det. Ett exempel; idag när jag satt och skrev tentan så satt jag och tänkte på mötet jag har imorgon för LIA-platsen jag sökt, vad jag skulle fixa till middag och att jag längta hem till mina vänner i Uppland. Jag minns att jag sa till mig själv (i tankarna); "Sluta tänk på annat nu Jonna och koncentrera dig på TENTAN".

Jag är verkligen skitduktig på att älta och grubbla, och alla som känner mig väl kan intyga detta :-P Jag har nog blivit liiite bättre med åren men grubblar fortfarande alldeles för mycket för mitt eget bästa. Som en person sa till mig en gång; "om du tänker på ett problem som inte finns ännu så har du två problem". Sant, mycket sant. Det är just detta jag behöver bli bättre på. Inte grubbla så mycket på framtiden, utan leva desto mer i nuet. Jag kan dock vara rätt bra på att njuta i nuet, som att jag uppskattar verkligen stunderna på kvällen när jag får krypa ner i soffan bredvid T, titta på en film/serie och kramas. Då i stunden, njuter jag, är lycklig och tänker inte så mycket på saker som ligger i framtiden.

Jag tror att saker som hänt tidigare i mitt liv, alla besvikelser och problem som funnits längs vägen har satt sina spår ganska djupt inom mig. Men en sak jag inte visste tidigare men som jag vet nu är; jag VET att jag kan klara av de problem som uppstår. Som en mycket smart person brukar säga till mig; "man får inte större problem än vad man klarar av". Det tror jag är väldigt sant!

Men jag ska nog försöka jobba lite mer på det där att inte oroa mig så mycket inför saker som ligger i framtiden. Som just nu är jag rätt orolig inför mötet imorgon. Eftersom jag är en "kännare" så är det min mage som reagerar på denna oro. Den känns uppsvälld och lite i olag. Så blir det alltid när jag oroar mig så jag känner väl igen "symptomen".

Så nu ska jag resten av kvällen försöka vända de där orostankarna, som kan se ut ungefär så här; "Tänk om de tycker jag är skitlöjlig och inte har något där och göra överhuvudtaget", "Tänk om jag kommer dit till mötet och har en stor fläck på byxorna som jag inte sett". Rätt sjukt va? haha, ja men tankarna kan ju fungera lite som de vill ibland :-P
Ja, hur som helst, istället ska jag försöka tänka som följande; "Jag går dit som jag är och jag duger precis som jag är" eller "Jag vet att jag är duktig på arbeta praktiskt och får jag en chans ska jag verkligen visa dem att jag är ambitiös och villig att lära mig mer" osv osv osv.... Det kan väl inte vara sååå himla svårt, eller? :-)

På tal om att villig att lära så kan jag inte svara på om det gick bra eller dåligt på tentan idag. Jag skrev på alla frågor, vet att jag svarat fel på någon och vet att jag svarat rätt på några. Men hur långt det räcker visar sig när vi får tillbaka den, vilket jag hoppas blir ganska snart. Har jag av någon anledning inte tillräckligt med poäng så är det inte världens undergång, då får jag plugga lite mer och sedan skriva omtenta. Det är inte mer med det :-)

Nu ska jag gå och duscha av lilleman och sedan mysa lite med honom innan det är dags för honom att sova.

God natt på er!