Sitter här och lyssnar på The Cranberries. Love! Även om musiken kan vara lite "deppig" så blir jag glad av att lyssna på den. Samtidigt som den får mig att tänka på framtiden så dyker många gamla minnen upp. En svunnen tid letar sig fram och jag kan inte låta bli att tänka på allt som hänt och vad som inte borde ha hänt. Man gör misstag, man säger saker man inte menar, man glömmer, man blir ledsen, man blir besviken... många känslor i och med den svunna tiden. Men nu står jag här där jag är idag och jag är lycklig. Allt som hänt har fört mig just hit och det är jag glad för.
Att träffa Anders och flytta hit är det bästa som hänt mig på länge. Jag trivs jättebra och Kevin har det så mycket bättre nu än tidigare. Han har en pappafigur som ställer upp för honom, finns där och tröstar när han är ledsen, kramar honom när han ska sova och är en bra förebild. Jag har fått min kärnfamilj som jag alltid velat ha, som jag strävat efter och även om det inte är enligt normen så är detta så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat önska mig.
Tacka vet jag vad kämpa är. Nästan hela förra året var en enda lång kamp för mig på alla olika plan. Januari förra året flyttade jag och Kevin till Gimo, jag hade honom hemma samtidigt som jag studerade på heltid. Sedan till sommaren var Christer pappaledig och då jobbade jag heltid hela sommaren och till hösten var jag och Kevin själva igen och jag studerade heltid och jobbade varannan helg och de helgerna var Kevin med Christer. Egentid fanns inte på världskartan och det lärde man sig att leva med.
På tal om egentid... usch jag blir så förbannad nu när jag tänker på det. I höstas när någon idiotisk person hade sagt till förskolepersonalen att jag hade tränat på dagarna när Kevin var på förskolan. Vilket skitsnack det var! Jag har inte tränat en enda gång sedan Kevin började på förskolan. Jag är såå glad att jag flyttat från Gimo och det där jäkla skitsnacket som folk håller på med.
Men nu behöver jag som sagt inte tänka mer på det. Förskolan här är jättebra och Kevin trivs toppen. Personalen är bra och de ringer inte för minsta lilla skitsak som de gör i Gimo. Som förra veckan, i torsdags, hade Kevin en dålig dag och ville inte vara ute och leka utan fick sitta i vagnen när de var ute. Han hade varit lite kinkig men han var inte sjuk och därför fick han vara hela dagen på förskolan medan de i Gimo hade ringde på 2 röda sekunder och sagt något som; "Kevin är jättehängig du måste hämta honom". Dagen efter var Kevin som vanlig igen och det hade varit full fart på honom. Barn är inte alltid glada och lekfulla, de har dåliga dagar precis som vi vuxna.
Nu ska jag plugga :)
Att träffa Anders och flytta hit är det bästa som hänt mig på länge. Jag trivs jättebra och Kevin har det så mycket bättre nu än tidigare. Han har en pappafigur som ställer upp för honom, finns där och tröstar när han är ledsen, kramar honom när han ska sova och är en bra förebild. Jag har fått min kärnfamilj som jag alltid velat ha, som jag strävat efter och även om det inte är enligt normen så är detta så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat önska mig.
Tacka vet jag vad kämpa är. Nästan hela förra året var en enda lång kamp för mig på alla olika plan. Januari förra året flyttade jag och Kevin till Gimo, jag hade honom hemma samtidigt som jag studerade på heltid. Sedan till sommaren var Christer pappaledig och då jobbade jag heltid hela sommaren och till hösten var jag och Kevin själva igen och jag studerade heltid och jobbade varannan helg och de helgerna var Kevin med Christer. Egentid fanns inte på världskartan och det lärde man sig att leva med.
På tal om egentid... usch jag blir så förbannad nu när jag tänker på det. I höstas när någon idiotisk person hade sagt till förskolepersonalen att jag hade tränat på dagarna när Kevin var på förskolan. Vilket skitsnack det var! Jag har inte tränat en enda gång sedan Kevin började på förskolan. Jag är såå glad att jag flyttat från Gimo och det där jäkla skitsnacket som folk håller på med.
Men nu behöver jag som sagt inte tänka mer på det. Förskolan här är jättebra och Kevin trivs toppen. Personalen är bra och de ringer inte för minsta lilla skitsak som de gör i Gimo. Som förra veckan, i torsdags, hade Kevin en dålig dag och ville inte vara ute och leka utan fick sitta i vagnen när de var ute. Han hade varit lite kinkig men han var inte sjuk och därför fick han vara hela dagen på förskolan medan de i Gimo hade ringde på 2 röda sekunder och sagt något som; "Kevin är jättehängig du måste hämta honom". Dagen efter var Kevin som vanlig igen och det hade varit full fart på honom. Barn är inte alltid glada och lekfulla, de har dåliga dagar precis som vi vuxna.
Nu ska jag plugga :)
jonna
(väntar på idiotkommentarerna)
Haha, ingen idiotkommentar från mig inte.=)
SvaraRaderaVet precis vad du menar, så jävla skönt att slippa Gimo i alla dess aspeketer :) Men jag undrar varför det skulle vara fel om du tränade när Kevin var på dagis? Spelar det någon roll? Och även om det gör det så vem ska egentligen bry sig om vad du gör när han är där isf. Ja det går väl att sammanfatta med ett ord, Gimo.
Kram