Litteratur

Idag låg det ett vadderat kuvert i postlådan och i detta en bok jag beställt från cdon.se. En bok som handlar om styvfamiljer i olika sammanhang. Jag har ju varit plastmamma tidigare, åt Anders dotter, under två års tid. Ingen enkel sak att vara kan jag ju tillägga, men dock lärorik och känslosam. Om någon tror att det är enkelt att bli bonusförälder bör denna tänka om. Det är inte lätt att komma in i ett barns liv, oavsett hur gammalt det är, och det krävs rätt mycket på en ny relation där det finns barn från tidigare relationer. Jag brydde mig väldigt mycket om Anders dotter och det gör jag fortfarande, även om jag sällan träffar henne efter att jag och Anders separerade. Det är speciellt att vara bonusförälder, på gott och ont. När hon bad mig hjälpa henne med läxorna fick jag en varm känsla inom mig och helt ärligt talat lite skadeglädje över att hon frågade mig istället för sin pappa ;-)

Men tillbaka till poängen. Det är inte lätt alla gånger och nu när jag fick två bonusbarn i min nya relation med T och såg denna bok tänkte jag att det kan ju knappast skada att läsa på lite om det. Det kan vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till sina bonusbarn och är man inte, som vuxna i relationen, överrens om hur saker och ting ska vara kan det uppstå stora problem i relationen. Jag har ju även min lilleman att i första hand ta hänsyn till, för så är det ju alltid; man sätter sina egna barn först. Jag tror ingen räknar med något annat eller kräver något annat. Man kan aldrig älska någon annans barn mer än sina egna.

Lilleman hade ju varit "lillebror" åt Anders dotter under två års tid. Han växte ju mer eller mindre upp med henne under varannan vecka under denna tid. Hon brydde sig väldigt mycket om lilleman, det märktes och hon pratade om honom med sina vänner och skolkamrater, kallade honom "lillebror" m.m. Ålderskillanden mellan dem var ju rätt stor, 9 år, medan han gått och blivit "mellanbarn" i den här nya relationen. T's barn; lilla L är 2 år och stora L är 5 år, medan min lilleman är 4 år. Det märks att de är närmare i åldrarna. De leker så klart bättre tillsammans men även uppstår det konflikter dem emellan, som med vilka syskon som helst. Det gäller att det är lika med allt; leksaker, mat, tid framför tv-spelet osv. Och jag och T gör ingen skillnad på barnen där. Samma regler för alla.

Vi har alla fått anpassat oss i denna nya enhet som vi nu mera utgör tillsammans; en styvfamilj/bonusfamilj eller vad man nu vill kalla det. Största skillnaden som blir är väl att T's barn är hos sin mamma varannan vecka medan lilleman är hos mig hela tiden, den skillanden går inte att frångå.

Alla sånna här "styvfamiljer" ser ju annorlunda ut och det kan vara svårt att veta hur man ska förhålla sig till sina bonusbarn och till hela situationen. Därför kan jag rekommendera att kanske prata med någon som faktiskt är eller har varit i en sån situation eller läsa en bok om ämnet, vilket jag nu gör.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men klockan börjar bli mycket och snart kommer T och lilleman hem så jag ska påbörja middagen.

Kram från en mamma & bonusförälder.