Vart jag mig i världen vänder

"Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig"

Men det händer ju aldrig. Det finns inte "något" som jag rädda mig. Man ska inte lägga sitt liv i andras händer, utan vill du komma nånstans här i världen så är det faktiskt upp till dig att ta dig dit. Det är iaf så det funkar för oss flesta, alla har inte lyxen att glida in på räkmacka här eller där. De flesta av oss får kämpa hårt, om och om igen. Men i slutändan är det vi (som kämpar) som faktiskt har levt. Vi har lärt oss så mycket på vägen som inte pengar kan köpa. Är det värt det? Bra fråga, det svaret får vi ju egentligen inte förrän vi tar vårt sista andetag.

Jag har kämpat ett tag nu och är fortfarande i en ständig kamp och jag kämpar på så gott jag kan. Det är tusan inte lätt alla gånger, men man kan ju inte ge upp, aldrig någonsin. Jag kommer alltid kämpa vidare.. undrar om jag kommer tycka att det är värt det när den dagen kommer? Det spelar i och för sig ingen roll för jag skulle aldrig kunna sluta kämpa iaf.

"Nothing will break me down"Hoppas jag snart får möjlighet att göra min efterlängtade tatuering :-)
Det känns som att med de orden på min kropp, för alltid, så kan jag aldrig glömma den där speciella känslan jag får när jag tänker på kampen.