Dåtiden

Alla har vi ett förflutet som har format oss till dem vi är idag. Jag har gjort många misstag, gjort övertramp och vissa bra saker även (tro't om ni vill). Vissa saker har satt djupare spår än andra av olika anledningar. Något som satte djupa spår i min själ var min relation med Jonas, för det var speciellt på många sätt för mig. Det var första gången som jag var riktigt kär även om det jag känner idag för Anders är så mycket djupare och starkare.

Jag kommer på mig ibland att tänka på det där.. varför det gick som det gick. Det var liksom inte meningen att det skulle bli så där. Det var inte menat för oss att leva resten av våra liv tillsammans men jag trodde aldrig att det skulle ta slut på det sättet det gjorde och det är nog det som gräver i mitt undermedvetna. Jag blir arg på mig själv att jag lät det rinna ut i sanden som det gjorde men idag är jag dock ändå glad att allt blivit som det blivit för annars hade jag inte träffat min underbara Anders.

Anledningen till varför jag just idag väljer att skriva om detta är för att jag precis har fått reda på att Jonas har gift sig. Jag är glad för hans skull, han är värd det bästa!
Men visst får man en konstig känsla inom sig när man får reda på sånna saker om sina ex? Jag tror det blir så för att man själv haft de planerna med personen i fråga en gång i tiden. Man undrar hur det hade varit om man fortfarande hade hållt ihop. Men det finns alltid anledningar till varför det tar slut, så enkelt är det.

Ni tycker säkert jag är skitdum som sitter och skriver om ett ex i min blogg som alla kan läsa, speciellt min sambo. Men detta handlar inte om min och Anders relation för han vet att jag älskar honom otroligt mycket och att jag vill leva med honom resten av mitt liv. Ibland behöver jag bara lätta mitt hjärta och öppna upp mitt sinne även för dåtiden, som idag.

Vi vet aldrig var ödet har tänkt för oss...

jonna