Detta var/är min verklighet.
Jag förstår precis vad den här tjejen går igenom för det där kunde varit jag. Jag minns fortfarande hur jag mådde när jag hade mitt illamående. Emetofobi är fruktansvärt jobbigt speciellt om man med sin fobi utvecklar ett illamående som jag gjorde. I tre och ett halvt år gick jag med det där illamåendet och det försvann inte förrän jag hade fött Kevin. Fobin finns kvar och jag undviker att åka tåg/flyg/buss även om buss numera går ganska bra. Men skulle det vara någon på bussen som kräktes skulle jag antagligen kliva av. Det går inte att förstå hur jobbig denna fobi är om man inte har den eller upplevt den. Rädslan finns där hela tiden och man kommer inte ifrån den. Jag vill verkligen komma över min emetofobi så jag klarar av att ta hand om Kevin den dagen han blir magsjuk, för just nu är det min största rädsla. Jag klarar inte ens av att vara i samma rum...
/jonna
Jag förstår precis vad den här tjejen går igenom för det där kunde varit jag. Jag minns fortfarande hur jag mådde när jag hade mitt illamående. Emetofobi är fruktansvärt jobbigt speciellt om man med sin fobi utvecklar ett illamående som jag gjorde. I tre och ett halvt år gick jag med det där illamåendet och det försvann inte förrän jag hade fött Kevin. Fobin finns kvar och jag undviker att åka tåg/flyg/buss även om buss numera går ganska bra. Men skulle det vara någon på bussen som kräktes skulle jag antagligen kliva av. Det går inte att förstå hur jobbig denna fobi är om man inte har den eller upplevt den. Rädslan finns där hela tiden och man kommer inte ifrån den. Jag vill verkligen komma över min emetofobi så jag klarar av att ta hand om Kevin den dagen han blir magsjuk, för just nu är det min största rädsla. Jag klarar inte ens av att vara i samma rum...
/jonna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer