Oro

Det finns en oro i min kropp som inte ger sig av. En oro som gnager inom mig...

Ibland kan man koppla bort det, ibland inte. Det är så mycket som är så osäkert just nu och det tär på mina krafter. Jag känner mig trött mest hela tiden. Det känns som något är på väg att hända, något som inte är så bra. Jag går bara och väntar...

Men samtidigt som den där oron finns där och jag väntar så försöker jag leva mitt liv. Jag försöker ta så mycket tid jag bara kan till att vara med min skrutt, jag försöker att inte försumma mitt stackars hem, jag försöker umgås med vänner och familj, jag försöker hinna med långpromenader med Shira, jag försöker leva! Men jag hinner inte, orkar inte, kan inte alltid göra allt detta och det gör också ont i mig. Jag skulle behöva trycka på en paus-knapp en stund men den möjligheten finns inte. Allt rullar på hela tiden och det är bara att bita ihop. Men just nu känns det som jag springer fram i livet och snart springer jag in i en stor jävla tegelvägg. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att förhindra det.

Ber om ursäkt för detta tråkiga, dystra inlägget. Ibland behöver man bara skriva av sig och få ut lite av de där känslorna på insidan.

Jag är så glad att jag har min älskade son i mitt liv. Han är det finaste som finns och att se hans leende värmer hela min själ :)

Ta hand om er!