You and me

Sitter här i butiken och försöker fundera ut hur livet ska se ut framöver. Allt blir så svårt, så konstigt och så otroligt jobbigt. Men det måste gå, så enkelt är det.

Jag ska försöka att vara stark, även i den hårdaste motvinden. Jag har stått här förrut, precis på detta ställe och stampat. Jag kom därifrån då och jag ska göra det nu också. Aldrig någonsin mer ska jag stå här, absolut inte! Läxan är lärd.

Ni vet, livet blir inte alltid som man planerat. Men det betyder inte att det behöver bli sämre heller. Motgångar får vi alla möta, förr eller senare, på ett eller annat sätt. Jag har gått den här vägen för endast 2½ år sedan och tydligen så lärde jag mig inte det jag skulle.. men nu tror jag att jag har fattat galoppen så att säga.

Ja ni alla förstår ju vad som skett, jag behöver inte skriva i klartext ang. det iaf.
Det kommer kännas konstigt att bli själv med min skrutt igen, men samtidigt ska det bli skönt. Jag har i mellan åt saknat det, för samtidigt som det ibland var jobbigt att vara själv med Kevin så var det underbart. Man fick en styrka inom sig som man inte visste fanns. Nu är han dessutom äldre, nu går han på dagis, det gjorde han inte till en början sist jag satt i den här sitsen. Detta gör det så klart till en stor skillnad på hemmaplan.

Nej hörrni, fan för den som ger sig!

Värst i detta blåsväder är att jag saknar mina vänner där hemma så sjukt mycket.
Emma, Rasmus, Jonas, Matte, syrran, Henrik och alla ni andra.. jag önskar att jag hemma nu.
Men ni är underbara och jag är lyckligt lottad som har er i mitt liv.
Jag har aldrig varit maken om så fina människor. Älskar er!

Tack alla för erat stöd.