Det värmer så enormt.

Jag vet att det är fult att skryta men det är inte meningen med detta inlägg. Jag vill bara tacka några personer som värmt min själ den senaste veckan.
Det är några som gett mig komplimanger för det jag lever i; min verklighet som ensamstående mamma till världens mest underbara lilla kille.

"jag vill bara säga att du är så jädra stark och duktig..som kämpar på med skola och allt! jag vet ju hur det är att vara ensamstående så jag är faktiskt grymt imponerad av dig att du pluggar så hårt samtidigt så ger du Kevin 100% ...sträck på dig!"
"Jag beundrar dig för att du aldrig klagar"
"jag tycker du är helt fantastisk"

TACK till er!
Ni kan inte ana hur glad jag blir att höra er säga detta.

Anledningen till varför jag aldrig klagar är för att jag tycker inte att jag har något att klaga på. Visst kan det vara tufft ibland när orken inte räcker till riktigt, men jag har inget annat val än att bita ihop och kämpa vidare. Det är Kevin som ger mig all den energin som jag har, han får mig att kämpa på med skolan, jobb och hemmet. För folk ska veta att vara ensamstående är jäkligt jobbigt ibland och även om Christer har Kevin varannan helg kan han oftast inte rycka in när det kör ihop sig.
Nu när jag träffat Anders, som är en helt underbar människa, är allt toppen! Jag kan inte minnas sist jag var så här lycklig. Det känns som jag svävar på små moln.

/jonna
en lycklig mamma
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .