Nu kommer jag att hoppas, hoppas & hoppas!

Hela dagen försvann i stort sett efter det att jag fick "det dära" samtalet. Hela förmiddagen höll jag på att göra mig i ordning, fixa med papper osv.. sedan bar det iväg in till stan för att göra det jag skulle. Men innan de var jag och älsklingen på stan, gatufesten har ju börjat här uppe så det var mer folk än vanligt där, vi tittade i lite butiker och åt en lätt lunch.
Sedan iväg till "det dära" och efteråt kändes det skönt att det var gjort. Nu kan jag bara hoppas på det bästa :)

Eftermiddagen här hemma blir nog bara lugn eftersom jag blivit sjuk igen! Inge kul alls... Det var bara två veckor sedan jag blev sjuk sist och då tog det en vecka innan jag hade någon energi igen. Hoppas det går över snabbare den här gången för jag vill inte vara hemma mer från jobbet. Ska jobba torsdag, lördag och söndag... Jäkla förkylningar!! AHHH!!! Kevin, min lilla giftorm, drar hem allt skit från förskolan. Men så är det ju att ha småbarn, något man får leva med.

Jag ska nog krypa ner på soffan nu och ta det lugnt. Kevin hade bara sovit 20 min på förskolan idag så han ligger och vilar också. Snart blir det dock middag och sedan mys :) älskar min familj, det finaste jag har.

På tal om familj... tänk att man blivit så gammal att man har en egen familj. När jag tidigare sagt "familj" har jag syftat på mamma, pappa & Jessica (även min kära svåger är ju inräknad där) men nu när jag säger "familj" menar jag först och främst Anders, Kevin och Jennifer. Mycket beror väl kanske på att min ursprungliga familj är ganska sprittlad jämfört med tidigare. Mamma har ju ny karl och pappa är mer i Thailand än i Sverige. Jag är iaf glad att syster och "bror" endast bor 10 mil bort.. önskar bara att jag hade tid och råd att träffa dem mer än vad jag gör i dagsläget.
Jag saknar min "gamla" familj... det är inte kul att bli skilsmässo-barn när man är 21 år (inte i någon ålder överhuvudtaget kan jag tänka mig). Jag saknar att åka hem till huset på fasanvägen och alltid veta att man har någonstans att ta vägen när man behöver bara vara. Men nu är man vuxen, nu ska man klara sig själv och det har jag absolut inget emot. Jag trivs bra att vara självgående, utan hjälp från mamma och pappa. Det är så jag vill ha det.. men det spelar ingen roll hur gammal man blir för den bästa tryggheten kommer alltid vara där "hemma".

På tal om "hemma" så kommer vi svänga förbi Gimo den 11 juli så är det någon som vill säga hej och snacka lite skit så skrik till ;) Finns många där hemma som jag vill träffa!

Nu soffan... nice!

jonna